ombyte förnöjer

ombyte av vardag…. jobb, ort å levene…

detta kommer att hända på en gång, alltså inte en sak itaget… men även inte just nu… får jag jobb, så flyttar jag… känns inte som om jag har så mycke kvar å hämta i denna stad… tror det kan bli bra…. eller iaf bättre än vare är… då har jag iaf en anledning att vara själv, att inte känna nån… de jag känner nu har man glidit ifrån… sånna som man nu språkas med nån gång ibland, men som man en gång umgicks med…

jag måste lära mej att umgås med folk
jag måste lära mej att kunna ta kontakt med folk

 

OCH BIBEHÅLLA KONTAKTERNA

 

så börja på ny kula har varit skrämmande för mej, men nu är det mer skrämmande att vara kvar i en stad som man bott i, i 31 år, å inte ”känna” nån (förstå mej rätt, ni som jag känner)

jag vet, jag är negativ, dyster… och ensam… men orkar inte engagera mej… vill inte behöva åka 6 mil (3 mil till stan å sen hem) bara för att vara nära nån…

detta är inte ett rop på nåt… jag bara skiter i det… det jag har nu funkar, men inte allt för länge…

…

…

…